Gissa vad Pirri hittat på.....!
Eller hittat på och hittat på, han har skaffat sig rejäla skrubbsår på tre av fyra ben. Typiskt just när det är som svårast att få sår att läka med flugor och allt. Så nu går han i hagen med ett grön/ svart ben. Det gröna är lakarnsväv och det svarta eltejp/co-flex. Co-flexen tog slut så jag fick ta lite eltejp till det sista. Dom benen som fick mindre sår har jag bara kletat zinkpasta på så där är han bara vitfläckig, man kan nästan ta honom för en paint eller kanske med en appalosa med alla sina vita fläckar.
Behöver jag ens nämna att jag är ganska less på alla sår.
Dom här skrubbsåren uppkom i allafall i morse när vi precis sadlat och skulle ge oss ut och rida. Jag hade två tjejer som kommit för att rida ut en sväng, jag berättade för hon som skulle ha Pirri att man får inte dra sadelgjorden fort för då flippar Pirrri ur. Drog inte mycket alls själv eftersom jag vet att han kan få spel, tyvärr drog tjejen två hål i ett svep när han stått en stund, vilket jag inte visste för då hade jag lossat ett. Allt var frid och fröjd först men precis när vi skulle gå ut ur stallet för att gå på toa, så flippar Pirri. Slänger sig på cementgolvet där han står uppbunden, ena karbinhaken small av direkt vilket kanske var tur... Jag får upp honom och tar lös det andra grimmskaftet och lyckas lossa ett hål på sadelgjorden i ett svep, efter att ha tvingat honom att ta ett par steg fram och tillbaka så var det lungt. Men då var skadan redan skedd så att säga. Så får se hur benet ser ut i kväll, vi gav oss ut och red en vända i vilket fall som helst för att stå still hade bara fått benet att svullna. Är inga djupa skador inte, bara håret som är borta men flugorna vill gärna mumsa där så det är bara att hoppas att lösningen med lakarnsväven funkar.
Är inte minsta arg mer uppgiven, blev inte ens rädd eller förvånad över vad han gjorde... hade det hänt för ett par år sedan skulle jag ha haft rejäl puls efteråt men inte ens det. Är det ett tecken på att man blivit gammal eller bara kall i sinnet/hjärtat. Fast kanske jag bara blivit klokare med åren och lärt mig behärska det humör som ligger och pyr under ytan och tänka rationellt.
Behöver jag ens nämna att jag är ganska less på alla sår.
Dom här skrubbsåren uppkom i allafall i morse när vi precis sadlat och skulle ge oss ut och rida. Jag hade två tjejer som kommit för att rida ut en sväng, jag berättade för hon som skulle ha Pirri att man får inte dra sadelgjorden fort för då flippar Pirrri ur. Drog inte mycket alls själv eftersom jag vet att han kan få spel, tyvärr drog tjejen två hål i ett svep när han stått en stund, vilket jag inte visste för då hade jag lossat ett. Allt var frid och fröjd först men precis när vi skulle gå ut ur stallet för att gå på toa, så flippar Pirri. Slänger sig på cementgolvet där han står uppbunden, ena karbinhaken small av direkt vilket kanske var tur... Jag får upp honom och tar lös det andra grimmskaftet och lyckas lossa ett hål på sadelgjorden i ett svep, efter att ha tvingat honom att ta ett par steg fram och tillbaka så var det lungt. Men då var skadan redan skedd så att säga. Så får se hur benet ser ut i kväll, vi gav oss ut och red en vända i vilket fall som helst för att stå still hade bara fått benet att svullna. Är inga djupa skador inte, bara håret som är borta men flugorna vill gärna mumsa där så det är bara att hoppas att lösningen med lakarnsväven funkar.
Är inte minsta arg mer uppgiven, blev inte ens rädd eller förvånad över vad han gjorde... hade det hänt för ett par år sedan skulle jag ha haft rejäl puls efteråt men inte ens det. Är det ett tecken på att man blivit gammal eller bara kall i sinnet/hjärtat. Fast kanske jag bara blivit klokare med åren och lärt mig behärska det humör som ligger och pyr under ytan och tänka rationellt.
Kommentarer
Trackback
