.

.... ja alltså inte jag utan Pirri igår kväll. Snacka om att han blev helt däckad av den lilla dosen lugnande han fick.

Det hela började med att jag tog in honom igår kväll för att rida, det var stekhett på dagen därför väntade jag till kvällen, det skulle jag inte ha gjort *suck*. Eftersom han är lite lätt klantig så har han nästan alltid nått litet nytt sår varje dag, så också igår. Såg ett litet sår precis i kronranden på vänster bakben och tänkte ja, ja är väl bäst att tvätta det där. När jag börja röra i såret så siprade det lite äckel. Första tanken suck, infekterat också. Tittade upp och såg att benet börjat svullna dessutom. Var och kokade vatten för att  tvätta, då upptäker jag att det är inte bara är en liten hovbit som är skjuten upp över såret utan nått annat. Var tvungen att hämta systrarna för jag ville verkligen inte tror vad jag trodde mig se, en träbit rätt in i hoven ovanifrån !!! Men det var just vad det var och den satt stenhårt.
Så det var bara att ringa veterinären, snacka om att jag önskade att jag tagit ut honom för att rida tidigare på dagen.

Hade tur i oturen att det var en vettig veterinär som hade jour. Tur att Pirri är snäll för innan han fick lugnande så hade jag varit där och tvättat, kollat för att bestämma mig om jag verkligen skulle ringa veterinär på jourtid.
Sen tyckte han att det bara var skönt att få komma in från alla elaka insekter så han stod och sov redan innan veterinären kom, när han sen fick lugnande så höll han på att däcka. Stod och vinglade där på golvet som värsta fyllot. Det var i allafall en träbit/pinne på ca 2 cm som gått rätt in i kronranden ovanifrån, tur i oturen så hade pinnen följt hovkapsen så den hade inte orsakat några jätteskador. Pinnen var inte ens vass, så vi fattar inte hur han lyckats få dit den och sen det faktum att den gick in ovanifrån.... När det var färdig grävt i hoven och han fått ett litet galoppbandage så var det bara att vänta på att han skulle kvickna till. Vanligtvis tar det en kvart eller nått sa veterinären, efter en halvtimme så började Pirri öppna ögonen och visa att han var med igen. Efter ett tag till så klarade han att gå så han fick sig en promenad ute för att pigga på sig lite mer. Men sen när vi kom in igen så dåsade han till igen så det blev ingen mat för honom utan han fick bara en hink vatten när jag ställde in honom i boxen. Han brydde sig inte ens om att jag ställde honom i "fel" box, utan ställde sig och sov så fort jag stängde dörren.

Nu blir det antibiotika i 5 dagar och så håller jag tummarna att det inte blir nått mer utav det här.

Idag var det hovslagardag. Pirri förblev utan skor, eftersom hans fötter fortfarande är alldeles för trasiga för att få några skor att sitta kvar. Allt har för- och nackdelar, även det här fallet. Pirris strålar har blivit mycket, mycket bättre från att har varit hårda, smala och knappt existerat till att börja se riktigt okej ut. Nackdelen är att han inte överhuvudtaget kan gå på grusväg. Tur i oturen att ridbanan är oridbar och jag bara rider på gräs och ute i skogen på mjuka stigar.

Hästarna blev inne hela förmiddagen idag för när vi var halvvägs igenom hästskaran så låg resten av pållarna och sov som stockar. Sista pållen fick vi väcka för att få fixa fötterna på. Eftersom det har varit så torrt ute så ställde jag hästarna med genomblöta handukar kring hovarna så rätt så kul ut. Dom verkade tycka det var rätt så skönt, eller kanske var det bara det faktum att dom fick komma in.

Igår kväll när jag kom hem så regnade det ganska bra så jag tog med mig ett paraply när jag gick för att titta till hästarna. Misstänkte att dom skulle tycka jag var suspekt så jag passade även på att fylla upp fickorna med lite godsaker. Och nog fick jag rätt när jag kommer ned till hagen så börjar Pirri blåsa som värsta älgen och försökte valla iväg dom andra hästarna från det livsfarliga dvs mig. Viting eller så vit var han inte efter att ha rullat sig i all trevlig lera, var först fram till mig och kom på att det var ju super att stå med mig. Inte nog med att jag hade pellerts med mig dessutom slapp han bli jagad.
Tillslut så fixade Pirri att komma och hälsa på ett nedfällt paraply, ibland så ligger inte alla hjärnceller rätt... tur att dom oftast ramlar rätt med eller utan assistans.

Nä utan vardagslunken tickar på.
Pirri har haft det ganska lungt eftersom hans fötter inte gillar att gå på grus så har han uppehållit sig mest i hagen. Men nu har vi satt upp en ridplan på gräset, för ridbanan har jag skrotat för tillfället. Började med att försöka få bort all sten men har nu gett upp det projektet och dragit bort den mesta sanden.
För nu ska banan fixat på riktigt, lägga 0-40 i botten på med matta och stenmjöl som ska vägas av och sen sand på det. Då bör jag ha en bra banan året om. När vi gjorde den för 5-6 år sen bestämde vi oss för att låta bli matta och sånt tills att banan satt sig ordentligt, det är över 2,5m uppfyllt i ena hörnet så att det skulle sätta sig det visste vi redan då. Men nu är det läge att fixa det även om det blir rejält med jobb, men det får man ta.

Red Pirri igår på gräset och han kändes fin för att inte ha gjort så mycket aktivt under ryttare på sistonde. Men träning för musklerna får han dagligen eftersom dom går i värst mördarbackarna hela dagarna. Vågar knappt tänka på hur mycket muskler det kommer bli när han är i full kondis, är både för och nackdelar med dom som sätter mycket muskler man får se till att värma upp extra länge och skritta mer på slutet annars blir dom hästarna lätt tunga att rida

Idag blir det knatte-lektion och på dom verkar han trivas, inte några krav utan mest bara rakt fram.