Det har ...
Det har hänt lite här hemma trots att jag inte skrivit.
Den 27/12 red jag Pirri själv, har kommit fram till att han behöver mycket uppvärmning så det blev 20 min skritt på banan och runt gården. Sen jobbade vi med lite upp mjukande övningar, flytta rumpa och framdel i omgångar. Är noga med att inte be om så mycket förflyttningar att motorn dör, så lite förflyttning och mycket framåt är melodin för tillfället. Pirri blir ganska lätt distraherad så flera gånger bara tvär nitade han för att kolla nått, men det är inte hela världen. Huvudsaken att han börjar bjuda till och försöka lite extra själv så kan jag börja ställa lite krav senare.
28/12 så blev det min medryttare som fick ta Pirri när vi red ut. Eftersom jag är både kortast och lättas så tog jag lilla snöbolls ponnyn. Var jättehärligt väder, precis så där lagomt kallt och soligt. Blev en ordentlig tur med trav och galopp längst slingrande skogsbilvägar. Efter halva turen hade Pirri börjat komma igång och hann nästan med ponnyn, ett tag... Vet inte vad den lilla rackarn äter ute i hagen, för trots att han är tjock som en liten julgris och inte alls i kondition så är hna världens energiknippe.
När vi vänt hemmåt igen så började Pirri att bli trött och fick jobbigare att hänga med så sista biten gick vi med hästarna. Väl hemma blev det strech och täcke på innan dom fick kila ut i hagen.
Under tiden vi varit ute och ridit hade damerna som vi lämnat i hagen blivit less på att vara där och gjort sig en utflykt, på vägen... Jag hoppas innerligen att den lilla ponny damen inte börjar med samma dumheter hon höll på med ifjol, då var nämligen henne stora nöje att springa igenom grinden så fort det blev tråkigt.
Och så till idag... Pirri har fått stifta bekantskap med ishockyrinken och dess spelare. Han tyckte den inte var så jättekul, utan som syrran sa han höll på att skita på sig så fort det var någon som åkte i hans riktning. Men med lite moraliskt stöd i stora tanten så vågade han gå fram till sargen och hälsa på brorsan. Men hade tydligen haft nerverna precis under ytan ett bra bit på hemvägen. Allt ifrån brevlådor till pinnar var läskiga.
Själv missade jag allt det där eftersom jag stod på jobbet och tjänade pengar....
Den 27/12 red jag Pirri själv, har kommit fram till att han behöver mycket uppvärmning så det blev 20 min skritt på banan och runt gården. Sen jobbade vi med lite upp mjukande övningar, flytta rumpa och framdel i omgångar. Är noga med att inte be om så mycket förflyttningar att motorn dör, så lite förflyttning och mycket framåt är melodin för tillfället. Pirri blir ganska lätt distraherad så flera gånger bara tvär nitade han för att kolla nått, men det är inte hela världen. Huvudsaken att han börjar bjuda till och försöka lite extra själv så kan jag börja ställa lite krav senare.
28/12 så blev det min medryttare som fick ta Pirri när vi red ut. Eftersom jag är både kortast och lättas så tog jag lilla snöbolls ponnyn. Var jättehärligt väder, precis så där lagomt kallt och soligt. Blev en ordentlig tur med trav och galopp längst slingrande skogsbilvägar. Efter halva turen hade Pirri börjat komma igång och hann nästan med ponnyn, ett tag... Vet inte vad den lilla rackarn äter ute i hagen, för trots att han är tjock som en liten julgris och inte alls i kondition så är hna världens energiknippe.
När vi vänt hemmåt igen så började Pirri att bli trött och fick jobbigare att hänga med så sista biten gick vi med hästarna. Väl hemma blev det strech och täcke på innan dom fick kila ut i hagen.
Under tiden vi varit ute och ridit hade damerna som vi lämnat i hagen blivit less på att vara där och gjort sig en utflykt, på vägen... Jag hoppas innerligen att den lilla ponny damen inte börjar med samma dumheter hon höll på med ifjol, då var nämligen henne stora nöje att springa igenom grinden så fort det blev tråkigt.
Och så till idag... Pirri har fått stifta bekantskap med ishockyrinken och dess spelare. Han tyckte den inte var så jättekul, utan som syrran sa han höll på att skita på sig så fort det var någon som åkte i hans riktning. Men med lite moraliskt stöd i stora tanten så vågade han gå fram till sargen och hälsa på brorsan. Men hade tydligen haft nerverna precis under ytan ett bra bit på hemvägen. Allt ifrån brevlådor till pinnar var läskiga.
Själv missade jag allt det där eftersom jag stod på jobbet och tjänade pengar....
Kommentarer
Trackback
