.

Igår kväll när jag kom hem så regnade det ganska bra så jag tog med mig ett paraply när jag gick för att titta till hästarna. Misstänkte att dom skulle tycka jag var suspekt så jag passade även på att fylla upp fickorna med lite godsaker. Och nog fick jag rätt när jag kommer ned till hagen så börjar Pirri blåsa som värsta älgen och försökte valla iväg dom andra hästarna från det livsfarliga dvs mig. Viting eller så vit var han inte efter att ha rullat sig i all trevlig lera, var först fram till mig och kom på att det var ju super att stå med mig. Inte nog med att jag hade pellerts med mig dessutom slapp han bli jagad.
Tillslut så fixade Pirri att komma och hälsa på ett nedfällt paraply, ibland så ligger inte alla hjärnceller rätt... tur att dom oftast ramlar rätt med eller utan assistans.