Skritt för fulla muggar
Dagens tur fick min medryttare ta, då syrrorna skulle lifta och två ryttare på Pirri är inte att tänka på. Andra hästen ångade dock på som bara den trots att hon bar 130 kg last på ryggen, vilar inga ledsamheter över henne inte.
Turen började med att vi fick vänta på plogbilen så den hann köra båda riktningarna på vägen man vill inte gärna ha en plogbil upp i rumpan. På sätt och vi var det tur att den hann komma första vändan innan vi hunnit ut på vägen så vi stod en stund och tjattrade vid brevlådorna då Pirri började tycka det var tråkigt och nappade åt sig sin tygel och började smaska på den. Sen stod han och demonstrerade hur tråkigt det var genom att gäspa så stort att jag trodde käkarna skulle gå ur led.
När vi levererat systrar och pepparkaksdeg till syster nr: 3 så fick jag också en häst att rida då gav vi oss iväg och powerskrittade, eller det var mest min häst som powerskrittade. Pirri hade då mycket att titta på och sen så har han inte så mycket driv i steget, trots att han hamnade efter hela tiden. Men med lite pepning så blev det bara en gång var 100 m jag och min häst behövde stanna och vänta ;).
På hemvägen mötte vi en stor och skramlig timmerbil men det gick bra, Pirri tittade lite snett på den men passerade utan besvär. Läskigare var dock att gå över bron då gick han och blåste som men älg, men han gör inget annat.
Turen började med att vi fick vänta på plogbilen så den hann köra båda riktningarna på vägen man vill inte gärna ha en plogbil upp i rumpan. På sätt och vi var det tur att den hann komma första vändan innan vi hunnit ut på vägen så vi stod en stund och tjattrade vid brevlådorna då Pirri började tycka det var tråkigt och nappade åt sig sin tygel och började smaska på den. Sen stod han och demonstrerade hur tråkigt det var genom att gäspa så stort att jag trodde käkarna skulle gå ur led.
När vi levererat systrar och pepparkaksdeg till syster nr: 3 så fick jag också en häst att rida då gav vi oss iväg och powerskrittade, eller det var mest min häst som powerskrittade. Pirri hade då mycket att titta på och sen så har han inte så mycket driv i steget, trots att han hamnade efter hela tiden. Men med lite pepning så blev det bara en gång var 100 m jag och min häst behövde stanna och vänta ;).
På hemvägen mötte vi en stor och skramlig timmerbil men det gick bra, Pirri tittade lite snett på den men passerade utan besvär. Läskigare var dock att gå över bron då gick han och blåste som men älg, men han gör inget annat.
Kommentarer
Trackback